Nej, jag finner ingen njutning i minusgrader

Nej, jag ska inte ljuga. Det här med minusgrader är inte min grej. Snö är härligt, visst, men att bära 18 lager med tröjor finner jag ingen njutning i. Hade jag velat ha kallt hade jag placerat min ända norrut. Jag tänker klaga, det har jag gjort hela dagen och det tänker jag fortsätta med. Jag är trött och pessimistisk idag. Tack. Underhåll de stora massorna och håll käft. Min samhällskunskapsbok är helkass, förklarar endast en sida av politiska ställningstaganden. Jag är skitkass på spanska och har inte lärt mig något nytt sedan september, vi är inne på vår tredje vikarie. Han försöker i varje fall, till skillnad från Carlos som bara såg oss som efterblivna eller Celso som bara ville att minuterna skulle gå. Yvonne, kom tillbaka!

Jag vill lära mig spanska, jag vill kunna prata spanska, är det så konstigt? I snart sex år har jag läst spanska och jag kan det inte. Det är nu eller aldrig jag ska lära mig det och jag vill ha det nu! Vår rektor verkar inte bry sig om annat än sina papper, Sveriges bästa gymnasieskola, visst - på pappret. Hur kommer det sig att vi samhällsvetare prioriteras bort? Skolans bästa lärare hittar man undervisandes på handel och natur.

Engelskvikarien är även denna kass. Spanska är en sak, det är svårt att hitta någon med kunskaper i språket, men engelska? "These things is", hur kan man ha tagit en examen med det som framtid?

Och så återkom idag musiknynnandet under den dagliga promenaden:

När livet blir för tråkigt eller dagen blir för grå,

då tar jag till ett eget litet knep,

en fånig liten ramsa som jag hittat på,

som handlar om det bästa jag vet:

Sommar, sommar och sol,

havet och vinden och doft av kaprifol.

Sommar, sommar och sol, en himmel så blå som viol